Fast jag egentligen är sjukling och fast jag mest inget sovit på hela natten, är jag så speedad och igång. Hajar du? Är det en mamma-hormoner-reaktion? Att inte låta sig vara sjuk utan bara öser på? Detta toppade jag i alla fall med att jobba lite i butiken. Först tjötade jag med en massa goa kunder sen gjorde jag en plattdocka som synes, och denna gången avancerade jag det med tvådelat! Skinn är tydligen väldigt hett i höst, så plattdockan fick på sig skinnshorts, Oh My God tee. Detta toppade jag med en ljuvligt tjock angorakofta och tänkte; Varför inte?! Sen tjötade jag med massa mer kunder....
Sedan provade jag de nya skinnbrallorna och föll pladask! De satt verkligen även pladask! Det känns som ett par schyssta brallor är nya grejen och bara en enkel tee till det. Kan det vara så att tunikorna är påväg att tacka för sig?
Ojsan hoppsan! Jag igen! Låt oss nu inte göra en stor grej av att jag just tog kort på mig själv, la upp på min blogg så hela världen (hej mamma, pappa, make och svärmor!) kunde se?! Borde jag inte ha bättre för mig kan man tänka. Nåväl, jag tänker inte så idag. Jag bjuder på det. Hur som haver, jag har minsann snappat upp i trend bibeln att materialmix är super inne så jag hakar på. Det kan väl en småbarnsmorsa få känna sig? Varm och inne?
....liksom lite hipp. Dessutom måste ju skinnbrallor (egentligen) vara det bästa för lekparken. Det är ju bara att ta disktrasan på eventuella geggamojs-fläckar, inte sant? hihi... Det var i alla fall hur härligt som helst att få vara lite i butiken idag. Känna mig superinne trots sjuka och sömnbrist.
Jennifer Brown hjälpte mig att stänga, hon är verkligen såå gullig hon. Sen tog jag min marc som jag fått av min make när vi var i New York, låste och stack hem.
Med mig fick denna shoppingpåse följa, med ytterligare lite news för hösten. (och en kladdkaka med extra allt)
Det blir lyxåk hem när jag är sjukling. Tuben. Annars funkar min biltema-hoj med tillhörande hjälm kanoners!
När jag nått grand finale, hem ljuva hem hittade jag Hugo sittandes i en låda med tillhörande pappa bredvid. Och just då tänkte jag; Åh, vad jag har saknat er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar